booksofficial.blogg.se

Efter att ha läst ungefär halva boken har jag på riktigt börjat lära känna karaktärerna och  miljön. Språket i boken känns ibland ganska stel och formell, något som skulle kunna vara ett resultat av att boken är översatt från sitt orginalspråk. Annars tycker jag att boken är väldigt fint skriven och den formella stilen på meningarna passar faktiskt in i och med berättarperspektivet. Boken är skriven i första person och eftersom Kambili, huvudkaraktären, lever i en ganska formell miljö är det logiskt att stuket på orden är densamma. Boken blandar också ofta in ord på igbo. Det har en viss mening utöver ordens mening, i och med pappans inställning till allt okristet. Igbo blir mer personligt, medan engelskan ses som något mer sofistikerat och upphöjt.

"Papa gick mot Jaja. Han talade bara igbo nu. Jag trodde att han skulle ta Jaja i öronen, att han skulle slita och rycka i samma takt som han talade, att han skulle ge Jaja en örfil och att hans handflata skulle låta som när en tung bok föll från en hylla i skolbiblioteket. Och sedan skulle han sträcka ut handen och slå mig i ansiktet, lika oberörd som när han sträckte sig efter pepparkaret. Men han sa bara: 'Jag vill att ni äter upp och går in på era rum och ber om förlåtelse.'"

Kambilis tankar och observationer är ständigt närvarande. I och med att hon har svårt att prata med folk tänker hon väldigt mycket. Hennes observationer gör också så att vi får lära känna henne bättre, då allt kopplas till hennes egna erfarenheter. 

 

Det finns flera teman i boken, varav många motsatser - instängdhet och upptäckandet av frihet, kärlek och hat. Boken handlar om att bryta mönster och är väldigt fokuserad på familjerelationer. Motivet i boken skulle kunna vara: Tonårsflicka i strikt kristen och kontrollerad miljö får upp ögonen på ny frihet. Ju längre fram i boken jag läser, desto mer verkar Kambili ifrågasätta sin situation:

"'Tror du att vi är onormala?' frågade jag med en viskning.

'Gini?'

'Amaka sa att vi är onormala.'

Jaja tittade på mig och sedan bort mot garagelängan på framsidan av huset. 'Vad är onormalt?' frågade han, en fråga som varken behövde eller ville bli besvarad".

 

Karaktären jag fastnat för är faster Ifeoma. Hon verkar vara en väldigt stark person, ensamstående mor som jobbar som lärare på universitet och trots bristen på pengar skrattar hon väldigt mycket och hennes familj verkar vara väldigt glada. Det var hon som övertalade Kambili och Jajas far att låta dem besöka Ifeomas hus en vecka och i och med det visa dem en annan värld. Hennes handlingar blir början på något nytt för Kambili och hennes bror.